• Must (Funktioner som måste vara med.)
• Should (Funktioner som bör vara med.)
• Could (Funktioner som kan vara med.)
• Won’t (Funktioner som inte får vara med den här gången.)

Sen är det bara att sätta igång och implementera funktionerna i rätt ordning. Funktioner som är Must (som även kan läsas som Minimum Usable SubseT, minsta användbara delmängd) måste finnas med för att projektet ska vara meningsfullt. De som är Won’t är inte sådant som är oviktigt, det är bara skjutet på till ett senare tillfälle och tas alltså inte med i planeringen nu.

MoSCoW har alltså inget med Moskva att göra, utan man har bara slängt in lite o:n för att göra det lättare att komma ihåg.

TAK-modellen är ett verktyg att använda när man måste prioritera. Modellen går ut på att när man prioriterar måste man rucka på åtminstone en av:

• Tid
• Ambition
• Kostnad

Alltså, projektet tar längre tid, når inte de ursprungliga målen eller kostar mer.

Ofta illustrerar man detta med en triangel, där varje hörn är en av Tid, Ambition och Kostnad. (Som en minnesregel kan man likna triangeln vid ett tak.)

Tanken är att man placerar projektet i triangeln nära det, eller de, hörn som är viktigast. Återstående hörn är det som prioriteras ned.